Gott Nytt 2017

 

Ännu ett år har nått sin ända och vi möts av ett nytt. Vi får göra ett avstamp och vända blad och gå in i ett nytt år.

År 2017 bli ett år av glädje, om inte annat låt oss välja att möta saker med ljus och kärlek. Även i mörker låt ljus få tränga fram. I tiden som denna behöver vi aktivt välja att se det ljusa och goda för att överleva i en emellanåt så hård och kall värld. Framförallt kan vi välja att förmedla ljus och ge glädje vidare.

Jag vill gå in i 2017 med en vilja och önskan om att ge och få ett år rikt av glädje.

Med en önskan om ett gott och glädjerikt år. /Frida

Att fylla år…

 

Idag är det 30 år som jag levt i denna värld, en värld med ljus och mörker, kärlek och hat. Funderingar har gått ifrån att glömma och beklaga till att faktiskt fira födelsedagen. Min grundinställning har i flera år varit att vi gör inget för att uppnå eller förtjäna firande av födelsedagar, äldre blir vi bara ändå.

Jag är beredd att ändra min tanke och faktiskt välja att fira, i alla fall litegrann. Trots allt har jag idag uppnått en ålder som inte är given eller självklar alla. Stunder finns då vi är närmre döden än livet , ibland utan att märka eller veta om det. I 30 år har jag levt och ingen annan än jag har levt just det livet. Livet räcks som en gåva till mig och det är min uppgift att förvalta det. Därför väljer jag stanna vid tanken och tänka om; att ja kanske det ändå är värt att fira födelsedagen. Fira att jag levt så här länge – att jag har livet.

Tack för all kärlek och värmande Gratulationer <3

Höstens sista färgprakt i oktober

 

En ruggig höstdag–fyra sorters bröd

 

Frysen ekade tom på bröd. Endast några skalkar låg och skrotade i varsin påse i frysfackets ena hörn. En lördag i oktober och vinden blåste hård utomhus, så kändes köket extra varmt och gav inspiration till brödbak.

Fyra olika små satser bröddeg sattes; grovt filmjölksbröd, rödbetsbröd, grötbröd med havre och råg, vitt fromfranskbröd.

Ett filpaket i kylskåpet med mer än 10 dagars utgånget datum blev degvätskan i ett par av brödsorterna.

Grovt filmjölksbröd (På bilden längst till vänster)

4 dl fyra sädesslagsmjöl

5 dl havregryn

1 dl rågmjöl

1 dl linfrön

1 dl vetekli

1 msk bikarbonat

2 tsk bakpulver

knappt 1 dl mörk sirap

1 ½ tsk salt

½ liter filmjölk

½ dl lingon (eller lingonsylt)

2 tsk soya (för mörkare färg på brödet)

Allt blandas och hälls i en välsmord bakform (degen blir ganska lös)

Bakas 1 ½ timme i 145 graders ugnsvärme.

 

Rödbetsbröd (På bilden andra från vänster)

½ paket (25 g) jäst

4 dl fingervarmt vatten

3 msk rapsolja

1 riven rödbeta

1 ½ tsk mortald kummin

1 msk honung

2 tsk salt

1 dl linfrö

ca 7 dl fyra sädesslagsmjöl

ca 6 dl vetemjöl

Rör ut jästen i fingervarmt vatten. Tillsätt övriga ingredienser utom mjölet, rör runt. Häll i mjölet och arbeta degen i ca 10 minuter tills degen känns smidig och glutentrådarna kommer fram. Låt jäsa i ca 30 minuter. Tag upp degen knåda den och forma/fläta till ett bröd, låt jäsa ytterligare 20-30 minuter. Pensla brödet med ägg och ev. strö över vad man önskar (brödet på bilden använde jag mig av solroskärnor, svarta sesamfrön, havregryn, flingsalt). Grädda i ca 35 min i 175 graders ugnsvärme.

 

Grötbröd med havre och råg (På bilden andra från höger)

½ paket (25 g) jäst

4 dl filmjölk

1 ½ dl havregryn + 3 dl vatten kokas till gröt

1 msk honung

2 tsk salt

ca 4 dl rågmjöl

ca 8 dl vetemjöl

1 tsk stött anis

2 tsk stött fänkål

Rör ut jäst och filmjölk, tillsätt honung, salt, anis och fänkål. Koka havregrynsgröten, låt svalna något. Rör försiktigt i gröten med fil och jästblandningen. Blanda i mjölet och arbeta degen i minst 10 minuter och låt sedan jäsa i ca 30 minuter. Forma till bröd i önskad storlek och mjöla ytan på brödet (här gjorde jag två runda bröd). Låt jäsa ytterligare i 20-25 minuter. Grädda i 25-30 minuter i 175 grader.

 

Formfranskabröd perfekt som rostbröd (På bilden längst till höger)

½ paket (25 g) jäst

50 g smält smör

5 dl fingervarm mjölk

1 ägg

2 tsk salt

1 msk honung eller socker

ca 12-14 dl vetemjöl

Rör ut jästen i den fingervarma mjölken och smälta smöret. Tillsätt salt, socker och lättvispat ägg. Arbeta i mjölet och knåda degen i minst 10 minuter. Låt jäsa i ca 30 minuter. Knåda och lägg ett format bröd i en välsmord bakform. Låt jäsa i ca 20 minuter. Pensla med ägg och strö vallmofrön. Grädda i ugn i ca 30-35 minuter på 175 grader.

En spricka i själen

 

Vi vandrar alla livets väg och på ett eller annat sätt hankar vi oss fram genom berg och dal.

Det finns tillfällen på vår vandring då vi blir tilltufsade och själen får sig en törn.

Det som du och jag är menade att vara är i obalans.

Jag kallar det för en spricka i själen.

Vi vet inte alltid varför eller vad det är men det gör ont.

Hade smärtan bara suttit på utsidan så hade det varit lättare att förklara men nu sitter den på insidan och skulle någon peta på en så faller man.

Trasiga själar bär vi alla men var läker vi våra sår?

Kanske livets Gud rår på en tilltufsad och sprucken själ…

 

“Jag faller mot dig

i din famn där vilar jag

jag faller mot dig

när livet ger hårda slag”

David Ivarsson

Brian "Head" Welch - L.O.V.E.

några meningar går in

 

Sent om kvällen skottdagen år 2016 läser jag i en bok “Var dag räknas”. Meningarna går ur boken och träffar mig och mina tankar.

Mycket som sker är meningslöst men ibland kan vi fylla det meningslösa med mening.

en tavla en söndag i januari

 

“a prayer to soar and escorted home”

En värld av skimmer

 

Jag kör genom vita skogar hem

efter en kväll med vänner av uppmuntran

det är vinter

det är kallt

stjärnorna lyser på en klar himmel

det glittrar

det tindrar

miljontals glimmer av silver

en värld av skimmer

Knut och julen ut

Julens pynt har nu packats ner. Det var inte så värst mycket och jag är kanske lite knäpp men jag blev så där lite smålycklig att under några veckor titta på de där små prylarna.

Lifehouse Everything - Drama

Årets sista dag

Ett år är gånget och ett nytt ligger framför oss. Nyårsafton, dagen då jag med blandade känslor litegrann blickar bakåt och sammanfattar året. En del saker ser jag på med tacksamhet och annat som jag inte förstår och med det vill jag säga ett tack för det som varit. Nyårsafton är också dagen då man ser framåt. En dag då man får vända blad och skiva något nytt. Det är en skön känsla att få lägga saker bakom sig. För att gå in i något nytt och få se nya möjlighet av vad livet vill erbjuda både av det som gör gott och det som gör ont. Jag vill gå in i ett nytt år med en slags förhoppning och förväntan av vad det har att ge. Jag vet att det finns dagar av ljus och det finns dagar av mörker, vi möter dem alla oavsett vad vi vill eller önskar. Men det är mitt val hur jag väljer bemöta dem.

Idag lös solen på min del av världen. Solens stålar mötte mina ögon och det skimrade av ljus – ljus som reflekterade alla färger av färger finns.

Med en önskan om ett nytt år av glädje <3

en bön

"GUD,
GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN"

Reinhold Niebuhr

Pilgrimsvandringstanke - Den största resan är resan inåt

 

Helgen som gick var jag med på en pilgrimsvandring – en vandring i höstens tid. Jag vill dela min tanke med dig och ge dig tanken på din resa.

Pilgrimsvandra är något jag och min man har gjort då och då sen fyra år tillbaka. Vi återkommer gärna till de där dagarna då en liten paus görs från det vardagliga och det världsliga som pockar på vår uppmärksamhet. 

En sak har alla människor gemensamt – vi gör en resa genom livet. Var livsresa är ensam i sitt slag precis som var människa är unik. Jag tror att vi kan göra långa resor världen över, på olika sätt vara med om ett händelserikt liv med allt vad ett mänskligt liv innebär och jag tror att den största resan är resan inåt. En resa som når det där djupet och den där känslan eller förvissningen om att man reser hem. Att pilgrimsvandra är ett sätt att med det yttre nå det inre. När ens kropp och tankar ställer in kompassen så är det som ande, kropp och själ som gör den där resan – resan för att nå det där hem.

skog i brand

 

 

 

Löv av eld

Faller från himlen

Hösten säger tack

Då livet möter mark

En skog i brand

Bön till en högre makt

 

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.

av Johan Bernhard Gauffin

 

Mycket dumma saker har skett genom religion genom tiderna. Mycket som sker och har skett genom kristendomen som jag verkligen inte vill skriva under på eller förknippas med. Ordet religion förknippar jag delvis med lagar, dumma regler, fördömelse och peka fingret åt folk. Däremot skulle jag vilja lyfta ordet relation som något ömsesidigt och aktivt till något högre än människor.

För en del kan det säkert låta som idioti att vända sitt ansikte och be en bön i tro på någon större än en själv hör ens fjuttiga ord. Jag kan bara säga att du får gärna ta mig som en dåre. 

Men som en dåre… hade jag inte vänt mig åt det som jag tror är Gud i tro på att han hör min bön som är långt mycket större än vad jag är, så hade jag sett mitt liv som över.                                                                                                                                    Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.

Vart jag än är så får jag i tro vända en tanke med enkla ord i min mun som blir en bön till en Gud som vill vårt väl.                                                                                                                  Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. 

I medgång och motgång, i glädje och sorg, genom livets alla skiften går du med. Livets omständigheterna kan förändras men du är förevigt den samma.                                         Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår.

 

Jag kan bara säga att i tro be till något som är större än en själv och som vill ens väl är befriande.

 

 

 

Green Day - Basket Case [Official Music Video]

I mina tonårsdagar strömmade varierad musik ur min stereo och dess högtalare. Ibland spelade den musik natt som dag och det hände att jag tyckte det var svårt att sova om jag inte hade musik som spelade i bakgrunden. Så här 10-15 år efter har jag ibland svårt med för mycket ljud runt omkring mig när jag går hemma eller när jag ska sova, vilket gör att stereon numera inte går så speciellt ofta. Däremot går alltid radio eller cd igång när jag kör bil och ofta på hög volym. Det är liksom lite roligare och lite mer tryck i bilen när stereon spelar musik och allra helst musik som jag "diggar" med i. Igår morse när jag körde bil till jobbet så spelade radio Kristianstad Green Day - Basket Case. Ett band - en låt som periodvis spelades mycket från mina och min brors högtalare i ungdomsåren. Jag vred ytterligare några steg på volymratten och bilen upplevdes gå med lite mer tryck och min kropp diggade med till denna låt som jag även i vuxen ålder tycker är en mycket bra låt och så där strax över tre minuter mötte jag med en god känsla tonåren.

Befriad

 

Ordet befriad nådde mig häromdagen. Kanske ordet befriad vill nå dig.

En bild av en människa bunden av rep och knytar, låst och fast i saker som ej vill lösas. Tankar, destruktiva mönster, trasig, ohälsa, vad som som än gör att livet inte levs i frihet. Människan är bunden, rep som långsamt kväver och förstör.

En vänlig röst talar ut befrielse. Du är befriad. Jag löser dina bojor och band, du är kallad till ett liv i frihet.

Svalan som talar om frihet.

En blomma i september

 

 

Den här fick jag ta hand om. Det har varit farmors orkidé och idag blommar den. Farmor hade god hand om orkidéer, de blommade jämt. När vi för snart ett år sedan tömde och delade på hennes tidigare hem kom jag att få ta hand om denna orkidé som då och fram tills nu har varit utan blommor. Länge tittade jag efter en blomstängel och i tre månaders tid har jag följt och väntat på stängelns utveckling och i veckan slog den första blomman ut. En vanlig blomma och för dig som ser den i mitt köksfönster är det vilken blomma som helst. Men för mig är den väldigt speciell och jag har väntat på just den här blomman. Du bor inte längre här men du bor i mitt hjärta och mitt minne och jag fick ta hand om din blomma som nu blommar i september.

Slav under tankar

 

Mat är trend, mat är mode, i var och varannan tidningen kan man läsa recept och bli inspirerad av något nytt och numera görs det och sänds många matlagningsprogram i TV. Jag läser gärna recept och ser på ett och annat matlagningsprogram då jag gärna inspireras i min matlagning.

Lika mycket som mat är trend och det finns recept att läsa och TV-program att se så finns det en diet eller bästa bantningstipsen eller träningsprogram för en slim och fit kropp.

Mat är något som intresserat mig ända sen jag var barn och med åren har jag valt att även ha det som yrke och jag tycker det blir roligare ju mer jag lär mig. Mat är viktigt utifrån många synvinklar. Först och främst behöver vi för att överleva. Energi och näring behövs för att våra kroppar ska fungera. Det finns så mycket mer kring mat som jag också ser som nödvändigt för oss. Njuta och stimulera smaklökar. Vi samlas kring bordet för att äta och jag tycker det är ett av de bästa sätten att mötas och umgås och det finns självklart många fler viktiga bitar kring just mat. Men maten har inte bara varit ett stort intresse för mig, jag har också varit slav under mina tankar kring mat. Under ett par tre år under senare delen av tonårstiden var det ganska intensivt. Jag var aldrig så illa däran att jag behövde sjukhushjälp. Förutom de närmsta i omgivningen, märkte nog inte andra av det mer än att jag gick ner i vikt. Men det var tillräckligt för att jag skulle må dåligt och faktiskt benämna det som att jag var sjuk där jag befann mig under ett slaveri av mina egna tankar. Jag har aldrig haft någon övervikt men av någon anledning fick jag för mig under gymnasietiden att jag skulle gå ner något kilo. Det gick ganska snabbt att mat blev en noja och hur mycket energi jag förbrände. Efter ett tag kretsade tankarna bara kring detta och i stort sätt efter var gång jag åt hade jag ångest över att ha ätit mer än vad jag skulle äta. Att ha ångest över hur mycket man äter är det mest meningslösa man kan ha och bokstavligt talat äter det en inifrån och ut och utifrån och in. Till sist känner man sig mest som en tomt skal som skulle rasa av en vindpust. Jag berättar det här inte för att verka ömkansvärd utan för att varna dig och din omgivning – en sjukdom som numer är allt för vanlig.

Dieter kan säkert vara bra och har man övervikt som inte är hälsosam och hittar metoder för att tappa kilon och må bättre är det naturligtvis inget fel. Träning och motion är så klart något vi mår bättre utav och motverkar en hel del folksjukdomar. Det är givetvis inte detta jag menar är fel. Utan problemet är när det blir fanatiskt och det etsar sig fast i tankarna och det inte längre går att styra över, då tar kropp och själ skada. Det finns människor som klarar av viktnedgång och hårdträning utan några problem och det finns de människor som utvecklar ätstörningar. Vad jag vill varna för är att det är en sjukdom som smittar i sociala sammanhang. Börjar någon få en idé och talar högt om det så finns det oftast fler som hakar på. En del klarar av att hålla det på en sund nivå, andra gör inte det. Du både påverkar och blir påverkad.

Som jag ser det finns det ett stort problem i den här delen av världen – där vi inte får vara tillräckligt nöjda med sådana vi är, utan ständigt måste jaga efter något som är bättre.

Så till dig som är missnöjd med din kropp eller är fången under dina egna tankar eller har ätstörning vill jag säga; Du duger som du är!!! Det finns ett bättre liv än att vara slav under ångest och destruktiva tankar.

Mat är något som är gott och njutbart som är menat ge glädje.

 

 

Var rädd om dig och din omgivning.

 

 

När jag kom till insikt att jag ville bli fri mötte de här orden mig:

“Allt är tillåtet för mig – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig – men ingenting får ta makten över mig. Maten är till för magen och magen för maten, tills Gud gör båda överflödiga. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren är till för kroppen.” 1 Kor 6:12-13