Idag tog jag jag mig till jobbet på cykel. På vägen kom några tankar till mig när jag mötte naturen. Cyklandes genom skogen hörde jag en fågelkör som sjöng för mig.Träden och buskarnas knoppar börjar eller har brustit och man kan ana gröna toner. Vitsipporna står i full blom och när jag kom igenom Karnas backe täckte dessa vita sippor backarna och sträckte sig mot solens ljus. I vägens kant surrade humlor, fjärilar flög omkring i sin färgprakt och en groda mötte solens värme. Livet har vaknat och jag är glad och känner mig älskad. På vägen hem efter arbetsdagen kände jag mig lite så där extra älskad.
Tänk dig att du är ute i naturen en dag så som den jag har beskrivit. När du är ute och går hittar du ett föremål, låt säga att det är ett smycke. Du plockar upp det, tittar och studerar det och på det här smycket finns det stämplar som talar om vad det är för material och vem tillverkaren är bakom smycket och du funderar på vem tillverkaren och skaparen skulle kunna vara.
På samma sätt skulle jag vilja säga att det är med naturen vi rör oss i och livet som givit oss. Varken naturen eller livet är något du och jag kan skapa men vi rör oss i det och är en del av en skapelse som är större än mänskliga föremål. Skulle vi då inte kunna slås av tanken att det finns en större bakom detta liv – en skapare?!
Livet som givits dig och mig är några hjärtslag ifrån liv eller död och bara förmågan att kunna uppleva och njuta av vårens underverk är ett mysterium i sig.
Idag mötte någon mig med kärlek i tanken när jag kom cyklandes genom skogen. Om naturen med all sin prakt är ett underverk hur mycket mer är inte då du och jag ett underverk som har fått förmågan att kunna uppskatta, njuta och se dess skönhet.
//Frida
