Bröllopsdag

 

Idag för 30 år sedan var det mor och fars bröllopsdag. I 30 år har de delat livet med varandra, med allt vad det innebär. Glädje, sorg, skratt, tårar, medgång, motgång, höjdpunkter, vardagslunk, dagar att minnas, dagar att förglömma, dagar av kärlek, dagar av tålamod, tid av närhet, tid av förlåtelse…..mycket hinner rymmas under 30 år. Det är inte utan att jag tycker det är en speciell dag och förundras över storheten då två människor bestämt sig för att dela livet med varandra. Idag ger jag en tanke och hyllning till mina föräldrar och imorgon ska hela familjen fira med en liten grillfest ut i det blå.

Grattis mor och far <3

Drömmen

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt scener från hans liv fram. Han märkte att varje scen började med spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans och det andra var Guds. När den sista scenen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Han märkte att under vissa delar av hans liv fanns bara fotspår efter ett par fötter. Han märkte också att detta inträffade under de ensammaste och svåraste perioderna i hans liv. Detta bekymrade honom verkligen och han beslöt sig för att fråga Gud om detta: “Herre, du sa den gången jag bestämde mig för att följa dig, att du aldrig skulle överge mig och gå vid min sida hela vägen. Men jag såg att i de svåraste stunderna i mitt liv fanns bara ett par fotspår. Jag förstår inte varför. När jag behövde dig som mest övergav du mig.”

Herren Gud svarade: “Mitt älskade barn. Jag älskar dig och skulle aldrig överge dig. Då du led och hade dina svåraste perioder i ditt liv och du bara såg ett par fotspår, då bar jag dig.” 

för mig okänd författare

Att inte känna sig tillräcklig…

 

Det är en olustig känsla som allt får ofta hinner ikapp mig. Att inte räcka till eller att vilja vara något annat eller mer än vad man är. Jag vill mest att saker och ting ska vara bra, ska fungera och att människor som finns i min närhet ska må bra. Men i viljan av att få det att bli bra faller jag mer än sällan i känslan av att vara otillräcklig och ovärdig, vilket då och då leder till att jag själv inte mår bra. Och hur jag än vrider och vänder på mig kommer jag ändå inte räcka fullt ut. Någonstans behöver jag förstå och lära mig själv att det får räcka med det jag är och gör och där jag inte räcker till får någon annan ta vid.

Och kanske är jag inte ensam i världen om att känna så…

Våren vill ta plats

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Våren verkar vara här efter en långdragen och seg vinter. Lyssna, se och njut hur livet på nytt kommer till oss. Ljus och värme vill röra vid oss. Det är dags att skaka av vinter, kyla och mörker och låta sig fyllas av vår, värme och ljus. Stilla dig och njut av fågelsång, doftande fuktig jord, solens varma strålar och se hur livet åter på nytt ger sig tillkänna. Och kanske får något nytt spira inom dig och mig den här våren. Våren vill ta plats!

Vila min själ

 

Under ett par år har jag sökt vila – vila för min själ. Efter ett intensivt och omvälvande år för tre år sedan, så kände jag av att det var dags att stanna upp, ta en paus och få tid till eftertanke. Men min tanke om paus blev inte så kännbart som jag tänkt. Att stanna upp, ge utrymme för paus, att släppa taget om göra saker och om aktiviteter i kyrkliga sammanhang var och är svårare än vad jag trodde. Men när hjärtat och själen inte är med på det man gör är det dags för en brytning. Istället för att tagit en paus för två och halvt år sedan gör jag det nu. Något borttappad och skör infinner sig ändå frid om att hitta hem. Vila min själ, Åhh Gud ge mig ny kraft.

Till dig jag håller kär

 

 

E n  Ä l s k a d  V ä n – som jag vill dela livets äventyr med.

Enya - May it be