En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt scener från hans liv fram. Han märkte att varje scen började med spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans och det andra var Guds. När den sista scenen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Han märkte att under vissa delar av hans liv fanns bara fotspår efter ett par fötter. Han märkte också att detta inträffade under de ensammaste och svåraste perioderna i hans liv. Detta bekymrade honom verkligen och han beslöt sig för att fråga Gud om detta: “Herre, du sa den gången jag bestämde mig för att följa dig, att du aldrig skulle överge mig och gå vid min sida hela vägen. Men jag såg att i de svåraste stunderna i mitt liv fanns bara ett par fotspår. Jag förstår inte varför. När jag behövde dig som mest övergav du mig.”
Herren Gud svarade: “Mitt älskade barn. Jag älskar dig och skulle aldrig överge dig. Då du led och hade dina svåraste perioder i ditt liv och du bara såg ett par fotspår, då bar jag dig.”
för mig okänd författare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar