Årets sista dag

Ett år är gånget och ett nytt ligger framför oss. Nyårsafton, dagen då jag med blandade känslor litegrann blickar bakåt och sammanfattar året. En del saker ser jag på med tacksamhet och annat som jag inte förstår och med det vill jag säga ett tack för det som varit. Nyårsafton är också dagen då man ser framåt. En dag då man får vända blad och skiva något nytt. Det är en skön känsla att få lägga saker bakom sig. För att gå in i något nytt och få se nya möjlighet av vad livet vill erbjuda både av det som gör gott och det som gör ont. Jag vill gå in i ett nytt år med en slags förhoppning och förväntan av vad det har att ge. Jag vet att det finns dagar av ljus och det finns dagar av mörker, vi möter dem alla oavsett vad vi vill eller önskar. Men det är mitt val hur jag väljer bemöta dem.

Idag lös solen på min del av världen. Solens stålar mötte mina ögon och det skimrade av ljus – ljus som reflekterade alla färger av färger finns.

Med en önskan om ett nytt år av glädje <3

en bön

"GUD,
GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN"

Reinhold Niebuhr

Pilgrimsvandringstanke - Den största resan är resan inåt

 

Helgen som gick var jag med på en pilgrimsvandring – en vandring i höstens tid. Jag vill dela min tanke med dig och ge dig tanken på din resa.

Pilgrimsvandra är något jag och min man har gjort då och då sen fyra år tillbaka. Vi återkommer gärna till de där dagarna då en liten paus görs från det vardagliga och det världsliga som pockar på vår uppmärksamhet. 

En sak har alla människor gemensamt – vi gör en resa genom livet. Var livsresa är ensam i sitt slag precis som var människa är unik. Jag tror att vi kan göra långa resor världen över, på olika sätt vara med om ett händelserikt liv med allt vad ett mänskligt liv innebär och jag tror att den största resan är resan inåt. En resa som når det där djupet och den där känslan eller förvissningen om att man reser hem. Att pilgrimsvandra är ett sätt att med det yttre nå det inre. När ens kropp och tankar ställer in kompassen så är det som ande, kropp och själ som gör den där resan – resan för att nå det där hem.

skog i brand

 

 

 

Löv av eld

Faller från himlen

Hösten säger tack

Då livet möter mark

En skog i brand

Bön till en högre makt

 

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.

av Johan Bernhard Gauffin

 

Mycket dumma saker har skett genom religion genom tiderna. Mycket som sker och har skett genom kristendomen som jag verkligen inte vill skriva under på eller förknippas med. Ordet religion förknippar jag delvis med lagar, dumma regler, fördömelse och peka fingret åt folk. Däremot skulle jag vilja lyfta ordet relation som något ömsesidigt och aktivt till något högre än människor.

För en del kan det säkert låta som idioti att vända sitt ansikte och be en bön i tro på någon större än en själv hör ens fjuttiga ord. Jag kan bara säga att du får gärna ta mig som en dåre. 

Men som en dåre… hade jag inte vänt mig åt det som jag tror är Gud i tro på att han hör min bön som är långt mycket större än vad jag är, så hade jag sett mitt liv som över.                                                                                                                                    Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.

Vart jag än är så får jag i tro vända en tanke med enkla ord i min mun som blir en bön till en Gud som vill vårt väl.                                                                                                                  Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. 

I medgång och motgång, i glädje och sorg, genom livets alla skiften går du med. Livets omständigheterna kan förändras men du är förevigt den samma.                                         Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår.

 

Jag kan bara säga att i tro be till något som är större än en själv och som vill ens väl är befriande.

 

 

 

Green Day - Basket Case [Official Music Video]

I mina tonårsdagar strömmade varierad musik ur min stereo och dess högtalare. Ibland spelade den musik natt som dag och det hände att jag tyckte det var svårt att sova om jag inte hade musik som spelade i bakgrunden. Så här 10-15 år efter har jag ibland svårt med för mycket ljud runt omkring mig när jag går hemma eller när jag ska sova, vilket gör att stereon numera inte går så speciellt ofta. Däremot går alltid radio eller cd igång när jag kör bil och ofta på hög volym. Det är liksom lite roligare och lite mer tryck i bilen när stereon spelar musik och allra helst musik som jag "diggar" med i. Igår morse när jag körde bil till jobbet så spelade radio Kristianstad Green Day - Basket Case. Ett band - en låt som periodvis spelades mycket från mina och min brors högtalare i ungdomsåren. Jag vred ytterligare några steg på volymratten och bilen upplevdes gå med lite mer tryck och min kropp diggade med till denna låt som jag även i vuxen ålder tycker är en mycket bra låt och så där strax över tre minuter mötte jag med en god känsla tonåren.

Befriad

 

Ordet befriad nådde mig häromdagen. Kanske ordet befriad vill nå dig.

En bild av en människa bunden av rep och knytar, låst och fast i saker som ej vill lösas. Tankar, destruktiva mönster, trasig, ohälsa, vad som som än gör att livet inte levs i frihet. Människan är bunden, rep som långsamt kväver och förstör.

En vänlig röst talar ut befrielse. Du är befriad. Jag löser dina bojor och band, du är kallad till ett liv i frihet.

Svalan som talar om frihet.

En blomma i september

 

 

Den här fick jag ta hand om. Det har varit farmors orkidé och idag blommar den. Farmor hade god hand om orkidéer, de blommade jämt. När vi för snart ett år sedan tömde och delade på hennes tidigare hem kom jag att få ta hand om denna orkidé som då och fram tills nu har varit utan blommor. Länge tittade jag efter en blomstängel och i tre månaders tid har jag följt och väntat på stängelns utveckling och i veckan slog den första blomman ut. En vanlig blomma och för dig som ser den i mitt köksfönster är det vilken blomma som helst. Men för mig är den väldigt speciell och jag har väntat på just den här blomman. Du bor inte längre här men du bor i mitt hjärta och mitt minne och jag fick ta hand om din blomma som nu blommar i september.

Slav under tankar

 

Mat är trend, mat är mode, i var och varannan tidningen kan man läsa recept och bli inspirerad av något nytt och numera görs det och sänds många matlagningsprogram i TV. Jag läser gärna recept och ser på ett och annat matlagningsprogram då jag gärna inspireras i min matlagning.

Lika mycket som mat är trend och det finns recept att läsa och TV-program att se så finns det en diet eller bästa bantningstipsen eller träningsprogram för en slim och fit kropp.

Mat är något som intresserat mig ända sen jag var barn och med åren har jag valt att även ha det som yrke och jag tycker det blir roligare ju mer jag lär mig. Mat är viktigt utifrån många synvinklar. Först och främst behöver vi för att överleva. Energi och näring behövs för att våra kroppar ska fungera. Det finns så mycket mer kring mat som jag också ser som nödvändigt för oss. Njuta och stimulera smaklökar. Vi samlas kring bordet för att äta och jag tycker det är ett av de bästa sätten att mötas och umgås och det finns självklart många fler viktiga bitar kring just mat. Men maten har inte bara varit ett stort intresse för mig, jag har också varit slav under mina tankar kring mat. Under ett par tre år under senare delen av tonårstiden var det ganska intensivt. Jag var aldrig så illa däran att jag behövde sjukhushjälp. Förutom de närmsta i omgivningen, märkte nog inte andra av det mer än att jag gick ner i vikt. Men det var tillräckligt för att jag skulle må dåligt och faktiskt benämna det som att jag var sjuk där jag befann mig under ett slaveri av mina egna tankar. Jag har aldrig haft någon övervikt men av någon anledning fick jag för mig under gymnasietiden att jag skulle gå ner något kilo. Det gick ganska snabbt att mat blev en noja och hur mycket energi jag förbrände. Efter ett tag kretsade tankarna bara kring detta och i stort sätt efter var gång jag åt hade jag ångest över att ha ätit mer än vad jag skulle äta. Att ha ångest över hur mycket man äter är det mest meningslösa man kan ha och bokstavligt talat äter det en inifrån och ut och utifrån och in. Till sist känner man sig mest som en tomt skal som skulle rasa av en vindpust. Jag berättar det här inte för att verka ömkansvärd utan för att varna dig och din omgivning – en sjukdom som numer är allt för vanlig.

Dieter kan säkert vara bra och har man övervikt som inte är hälsosam och hittar metoder för att tappa kilon och må bättre är det naturligtvis inget fel. Träning och motion är så klart något vi mår bättre utav och motverkar en hel del folksjukdomar. Det är givetvis inte detta jag menar är fel. Utan problemet är när det blir fanatiskt och det etsar sig fast i tankarna och det inte längre går att styra över, då tar kropp och själ skada. Det finns människor som klarar av viktnedgång och hårdträning utan några problem och det finns de människor som utvecklar ätstörningar. Vad jag vill varna för är att det är en sjukdom som smittar i sociala sammanhang. Börjar någon få en idé och talar högt om det så finns det oftast fler som hakar på. En del klarar av att hålla det på en sund nivå, andra gör inte det. Du både påverkar och blir påverkad.

Som jag ser det finns det ett stort problem i den här delen av världen – där vi inte får vara tillräckligt nöjda med sådana vi är, utan ständigt måste jaga efter något som är bättre.

Så till dig som är missnöjd med din kropp eller är fången under dina egna tankar eller har ätstörning vill jag säga; Du duger som du är!!! Det finns ett bättre liv än att vara slav under ångest och destruktiva tankar.

Mat är något som är gott och njutbart som är menat ge glädje.

 

 

Var rädd om dig och din omgivning.

 

 

När jag kom till insikt att jag ville bli fri mötte de här orden mig:

“Allt är tillåtet för mig – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig – men ingenting får ta makten över mig. Maten är till för magen och magen för maten, tills Gud gör båda överflödiga. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren är till för kroppen.” 1 Kor 6:12-13

Så tacksam för att ha Er

 

Min man, föräldrar, syskon och syskons hjärtevänner (en bild tagen för ganska precis 2 år sedan). En samling människor, var och en med sina egenheter, ganska operfekt gör det till att vara ganska så perfekt (en samling där jag trivs och får vara mig själv).’'

Igårkväll träffades alla vi i Fulltofta naturcentrum för att grilla diverse godsaker (en present given faren när han fyllde år), dock valde vi inte den varmaste kvällen. Men med vinterjacka, mössa och vantar gick det bra och vi blev alla mätta. Därefter åkte vi hem till Mattias och Mikaela för fortsätta ätandet. Några lade sig på soffan och slumrade en stund, en del satt runt bordet och pratade, skattade och det var en sån där tillåtande avslappnad stämning som jag är van vid att det är när vi träffas. Mellan allvar och låt säga mindre allvar brukar många goda skatt utlovas när vi träffas. Ibland behöver man inte säga något alls och skulle man vara trött är det bara att lägga sig på soffan och slumra en stund och det stör ingen. Och ibland räcker det bara med närvaron.

Jag vill bara säga; Oj, vad jag tycker om er. Ni är bland de bästa jag har och det känns få förundrat att ha en familj som er. <3

Tankar längs vägen

 

Idag tog jag jag mig till jobbet på cykel. På vägen kom några tankar till mig när jag mötte naturen. Cyklandes genom skogen hörde jag en fågelkör som sjöng för mig.Träden och buskarnas knoppar börjar eller har brustit och man kan ana gröna toner. Vitsipporna står i full blom och när jag kom igenom Karnas backe täckte dessa vita sippor backarna och sträckte sig mot solens ljus. I vägens kant surrade humlor, fjärilar flög omkring i sin färgprakt och en groda mötte solens värme. Livet har vaknat och jag är glad och känner mig älskad. På vägen hem efter arbetsdagen kände jag mig lite så där extra älskad.

Tänk dig att du är ute i naturen en dag så som den jag har beskrivit. När du är ute och går hittar du ett föremål, låt säga att det är ett smycke. Du plockar upp det, tittar och studerar det och på det här smycket finns det stämplar som talar om vad det är för material och vem tillverkaren är bakom smycket och du funderar på vem tillverkaren och skaparen skulle kunna vara.

På samma sätt skulle jag vilja säga att det är med naturen vi rör oss i och livet som givit oss. Varken naturen eller livet är något du och jag kan skapa men vi rör oss i det och är en del av en skapelse som är större än mänskliga föremål. Skulle vi då inte kunna slås av tanken att det finns en större bakom detta liv – en skapare?!

Livet som givits dig och mig är några hjärtslag ifrån liv eller död och bara förmågan att kunna uppleva och njuta av vårens underverk är ett mysterium i sig.

Idag mötte någon mig med kärlek i tanken när jag kom cyklandes genom skogen. Om naturen med all sin prakt är ett underverk hur mycket mer är inte då du och jag ett underverk som har fått förmågan att kunna uppskatta, njuta och se dess skönhet.

//Frida

Vårt Hem!

 

		Vårt Hem har tagit form och vi börjar landa. Visa bildspel HÄMTA ALLA

Äntligen! Efter ett intensivt och händelserikt 2014 på flera plan, så har vi nu kommit hem till det som blivit vårt hem för lång tid framöver. Mycket jobb ligger bakom och stort tack till alla duktiga hantverkare, familj, vänner som hjälpt oss och ett särskilt tack till Thomas som gjorde finliret av huset till oss. Denna helg har varit den första helgen på länge som varit utan måsten och fixande. Det har firats med en älgfilé utmärkt tillagad av Magnus och ett gott vällagrat vin avnjöts till denna måltid. Några bilder ger jag er på inredning och detaljer i vårt hem.

Välkommen hem till Bäcklunds Fristad!