Med tomma händer

 

 

 

 

 

 

En liten människa vad har hon att ge? Med tomma händer sträcker hon sig för att ge hon vad hon har. Det är inte mycket men kanske räcker det för någon…

ett litet tips

 

 

“Jag tror på en kärlek som dansar och sjunger utan tanke på nytta och lika självklart stannar upp inför den som plågas och delar smärtan.”

Margareta Melin en av mina favoritförfattare. Hennes texter och dikter talar och är präglade av liv, tro, kärlek och balansen mellan görandet och varandet. Kloka ord för själen och det inre livet. Texter som många gånger rört vid mig.

Kärleken en bro en liten bok fylld av tänkvärda och läkande ord.

lövtäckt mark

 

 

Älskade trasdocka

 

Det här är min docka Hanna. Hon är hyfsat ful jämförelsevis med andra dockor jag hade som barn. Hennes hår är av grantrådar, med ett platt huvud utan några blinkade ögon, ögon som bara är sydda dit. Kroppen är slapp utan stadga och det är svårt att få henne att sitta. Minns att jag störde mig på hennes ben som är sydda bakochfram. Smutsig och lagad är hon med flugskit både på kläderna och i ansiktet. Trots detta var Hanna min favoritdocka. Hon hängde med både här och där vilket resulterade att hon ser ut som hon gör. Numera är Hanna placerade i hyllan av betydelsefulla ting. Trots hennes något defekta utseende så är hon den dockan jag tyckte och tycker mest om.

Älskade trasdocka… ibland ljuder ordet ”trasdocka” i mig. Jag lever dock som en ofullkomlig människa i en trasig värld och kanske känner du igen dig?

Ibland behöver det inte vara så mycket för att man ska känna sig som den där ”fula pricken” bland de ”vackra”. Kanske har mer eller mindre synliga slag etsats fast och kvar finns en trasdocka och en lögn som är svår att befria sig ifrån.

På något sätt i en fallen värld hos en söndrig människa tror jag att en barmhärtig Gud som sträcker en hand för att göra trasigt till helt, med viskande ord ”Älskade trasdocka”.