Juldagen, dagen ter sig lugnt och stilla. Under eftermiddagspromenaden upplevdes byn gå i ett lugnare tempo, färre bilar som tycktes gå långsammare.Några fotgängare som mötte decembersolen en kall dag, även de gick något saktare. En skön känsla av att inte vara på väg, utan istället vara där man är och utgå från den punkten.
Jag gör inte mycket, mer än kanske ge dagen tid för eftertanke.
Vi befinner oss mitt i en speciell högtid. En högtid som vi nog har olika förhållningssätt, känslor och tankar till. Idag vill jag stanna upp inför julens mysterium och har en önskan om att beröras av det större och mer svårbegripliga än mänskliga traditioner. På väggen i vårt tillfälliga gemensamma hem pryder denna bild. Den talar vill tala om en kärlek och glädje som kanske är större än vad du och jag kan förstå. I midnattsmässans bön;
“Gud öppna våra hjärtan för julnattens mysterium och låt ljuset lysa klart för oss såsom stjärnan på himlen”.
Första dagen på länge stannar jag upp och minns tillbaka på året som snart har nått sitt slut. Jag minns året som händelsernas år. Då det nästan har varit på gränsen till för händelserikt. Många dagar av vardag och jobb och kanske lite för mycket jobb. Dagar av förväntan och spänning och ombyggnad och stök både här och där. Jag minns dagar av stor Glädje med ett “Ja” till min man. Glädjen och tacksamheten över familj, vänner, nära och kära. Jag minns också dagar av sorg, en höst som varit känslomässig och saknad efter farmor som har betytt väldigt mycket för mig och gett mig många många fina minnen som jag bara kan vara tacksam för.
Soar, ledsagad hem
(en julklapp från mor och far)
En julklapp från mor som stickar allt vad hon kan för att värma så många som möjligt med fina raggsockar och nu perfekta handvärmare
.
Ta vara på tiden och ta vara på stunderna med dem du håller nära.
Med en önskan om att din julhelg får vara i kärlekens och glädjens tecken…
