Mat är trend, mat är mode, i var och varannan tidningen kan man läsa recept och bli inspirerad av något nytt och numera görs det och sänds många matlagningsprogram i TV. Jag läser gärna recept och ser på ett och annat matlagningsprogram då jag gärna inspireras i min matlagning.
Lika mycket som mat är trend och det finns recept att läsa och TV-program att se så finns det en diet eller bästa bantningstipsen eller träningsprogram för en slim och fit kropp.
Mat är något som intresserat mig ända sen jag var barn och med åren har jag valt att även ha det som yrke och jag tycker det blir roligare ju mer jag lär mig. Mat är viktigt utifrån många synvinklar. Först och främst behöver vi för att överleva. Energi och näring behövs för att våra kroppar ska fungera. Det finns så mycket mer kring mat som jag också ser som nödvändigt för oss. Njuta och stimulera smaklökar. Vi samlas kring bordet för att äta och jag tycker det är ett av de bästa sätten att mötas och umgås och det finns självklart många fler viktiga bitar kring just mat. Men maten har inte bara varit ett stort intresse för mig, jag har också varit slav under mina tankar kring mat. Under ett par tre år under senare delen av tonårstiden var det ganska intensivt. Jag var aldrig så illa däran att jag behövde sjukhushjälp. Förutom de närmsta i omgivningen, märkte nog inte andra av det mer än att jag gick ner i vikt. Men det var tillräckligt för att jag skulle må dåligt och faktiskt benämna det som att jag var sjuk där jag befann mig under ett slaveri av mina egna tankar. Jag har aldrig haft någon övervikt men av någon anledning fick jag för mig under gymnasietiden att jag skulle gå ner något kilo. Det gick ganska snabbt att mat blev en noja och hur mycket energi jag förbrände. Efter ett tag kretsade tankarna bara kring detta och i stort sätt efter var gång jag åt hade jag ångest över att ha ätit mer än vad jag skulle äta. Att ha ångest över hur mycket man äter är det mest meningslösa man kan ha och bokstavligt talat äter det en inifrån och ut och utifrån och in. Till sist känner man sig mest som en tomt skal som skulle rasa av en vindpust. Jag berättar det här inte för att verka ömkansvärd utan för att varna dig och din omgivning – en sjukdom som numer är allt för vanlig.
Dieter kan säkert vara bra och har man övervikt som inte är hälsosam och hittar metoder för att tappa kilon och må bättre är det naturligtvis inget fel. Träning och motion är så klart något vi mår bättre utav och motverkar en hel del folksjukdomar. Det är givetvis inte detta jag menar är fel. Utan problemet är när det blir fanatiskt och det etsar sig fast i tankarna och det inte längre går att styra över, då tar kropp och själ skada. Det finns människor som klarar av viktnedgång och hårdträning utan några problem och det finns de människor som utvecklar ätstörningar. Vad jag vill varna för är att det är en sjukdom som smittar i sociala sammanhang. Börjar någon få en idé och talar högt om det så finns det oftast fler som hakar på. En del klarar av att hålla det på en sund nivå, andra gör inte det. Du både påverkar och blir påverkad.
Som jag ser det finns det ett stort problem i den här delen av världen – där vi inte får vara tillräckligt nöjda med sådana vi är, utan ständigt måste jaga efter något som är bättre.
Så till dig som är missnöjd med din kropp eller är fången under dina egna tankar eller har ätstörning vill jag säga; Du duger som du är!!! Det finns ett bättre liv än att vara slav under ångest och destruktiva tankar.
Mat är något som är gott och njutbart som är menat ge glädje.
Var rädd om dig och din omgivning.
När jag kom till insikt att jag ville bli fri mötte de här orden mig:
“Allt är tillåtet för mig – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig – men ingenting får ta makten över mig. Maten är till för magen och magen för maten, tills Gud gör båda överflödiga. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren är till för kroppen.” 1 Kor 6:12-13
