Att bringa ordning i kaos… det verkar vara stört omöjligt. I försök att skapa någon slags ordning tycks det bli mer röra. Jag snurrar runder i lägenheten, är arg, är ledsen, vrålar och gråter. Tiden rusar, tiden är knapp och vad jagar jag rundor för?!
Snart är du ur tiden och kvar är vi. Kvar är jag utan dig. Kan jag inte mer gå hem till dig, kan vi inte mer dela en måltid och äta stekt sill, kan vi inte mer göra sånt som bara du och jag gör tillsammans?
Må himlens famn möta dig.
